För allmän kännedom

Jag tar en välförtjänt bloggsemester!

I brist på annat

Vad ska du göra i sommar?
Jag ska jobba.
Sommarens plagg?
Den vita tunikan.
Alltid i väskan?
Anteckningsblock, penna, mobiltelefonen, boken jag läser, våtservetter, nycklar, kvitton och betalkort.
Sommar för dig?
Myggmedel och träskor.
Restips i sommar?
Västerbotten.
Hur varmt måste det vara i vattnet för att du ska bada?
Jag badar helst inte.
Vilken bok skulle du vilja rekommendera folk att läsa i sommar?
Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates.
Bästa sommartipset?
Skaffa en egen baksida att sitta på. Om det känns lite väl dyrt kan man ju alltid våldgästa någon annans.

DAGENS

DAGENS VILL HA: en ny gummisula till min ena träsko.
DAGENS KLÄDSEL: fram tills det att jag spillde en halv pizza över hela mig hade jag på mig en skön klänning. Nu har jag på mig ett par sköna linnebyxor, ett urtvättat linne och en märklig tröja.
DAGENS SMINK: inget smink och extremt oplockade ögonbryn.
DAGENS FRISYR: nytvättat.
DAGENS HÄNDELSE: när jag i lugn och ro fixade med mitt cykellås, som hade gått i baklås. Jag är mycket imponerad av mitt lugn.
DAGENS LÅT: jag har nynnat på Billie Jean hela dagen. Inga dansmoves, tyvärr.
DAGENS PLANER: så fort jag har publicerat det här inlägget ska jag kasta mig över min man och ge honom en stor fet kyss.
DAGENS SAKNAD: allergitabletter.
DAGENS DUMMASTE: att jag lät bli att kolla i medicinskåpet efter allergitabletter. Just innan jag planerade att lägga mig på golvet och toklipa kollade jag i skåpet och gissa vad som fanns där? Ja, precis. Det tog en halvtimme sedan var jag på benen igen.
DAGENS SJUKA: att jag reagerat så starkt på gräsmattan på baksidan.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: att jobba.
DAGENS FAVORIT: familjen.
DAGENS KÖP: lunch, nå klädesplagg och snabbmakaroner.
DAGENS GODIS: jag köpte wasabiärtor, men de smakade inge vidare.
DAGENS HUMÖR: nöjd.
DAGENS ORD: nyheterna.

Köphets

Ibland händer det att köpådran pulserar extra hårt. Vanligtvis brukar det inträffa på kvällen när man inte kan konsumera annat än smågodis, en tidning eller två och på sin höjd en bukett vissna rosor på närmsta matvaruaffär. Jag väljer att tolka det som att mitt undermedvetna är smartare än jag själv.

Uppdatering: Jag har visserligen inte betalat något, men jag har lagt ett bud på ett skåp.

I kronologisk ordning

Vaknade av en brandbil som senare visade sig vara Sockertoppens skönsång i duschen.
Bläddrade ointresserat i DN Söndag.
Åt spagetti och köttbullar till frukost. Resten av familjen åt lunch vid det aktuella tillfället.
Surnade ihop när äkta hälften frågade om jag vaknat på fel sida "du verkar så... Ja, irriterad."
Gick till stranden för att sola och bada pina colada.
Gick hem igen efter tjugo minuter "för varmt, jag måste hem", konstaterade jag när grannarna slog sig ner bredvid oss.
Förklarade för Lillebror att man visst kan sova på mage för hundrafemtioelfte gången innan han somnade "kom ihåg det nu. Du behöver inte bli rädd."
Satte mig på framsidan för att läsa lite.
"Vatten. Måste ha vatten."
Smög upp till Lillebrors rum och hittade honom, hör och häpna, sovandes på magen.
Ner igen och ut på baksidan där solen just kommit runt hörnet.
För varmt.
Resten av familjen kom hem.
Drog på en rajd till ett märkligt köpcentrum och förbi den stora matvaruaffären för att köpa grekisk yoghurt, körsbärstomater och mineralvatten.
Svärföräldrarna kom förbi på middag.
Ringde en kompis medan jag vattnade gräsmattan.
Sockertoppen serverade sig själv jordgubbar och mjölk till kvällsfika.
Jag valde kvällens bok. "Varför dååå? Fuskigt juuuu", gnällde ungen.
Sockertoppen sover.
Jag dricker ett glas vin.

Vad som händer i kväll återstår att se.
I morgon jobbar jag.

Jag är snart tillbaka

För allt i världen, glöm inte bort den här bloggen bara för att det är färre inlägg än vanligt.

Det senaste

Nu börjar det likna något. Markarbetarna har asfalterat vägen på framsidan och rullat ut gräs på baksidan. Själv har jag köpt ett par linnebyxor och bättrat på solbrännan på fötterna.

Åh K-G!

I morse lämnade jag bebisbubblan

Under dagen har jag väckt liv i hjärnceller som legat i koma de senaste åtta, nio månaderna. När jag satte mig vid datorn för att starta upp alla program fick jag plötsligt prestationsångest "shit, jag minns ju ingenting. Hur ska det här gå?"
Det gick, så klart.

Snabbkaffe och köpekakor ÄR min refräng

Jag ögnade igenom boken "Skriet från kärnfamiljen" i eftermiddags, bland annat läste jag kapitlet "Så hur gör man?" Författarna ger många bra och konkreta tips på hur man lever jämställt i vardagen t.ex. städa samtidigt så städar ni lika mycket, se över era intressen, våga be om hjälp, "lev som ni vill att era barn ska leva", konsumera mindre, bekämpa hemmafruidealet m.m. Igenkänningsfaktorn var hög när jag läste tips nummer 24:
"Bjud hem folk när ni inte har städat
Bjud på köpekakor och snabbkaffe. Bjussa på det! Var med och sänk kraven på oss alla! Ni gör alla andra en stor tjänst! Be inte om ursäkt om det är stökigt! Säg i stället: I dag har vi satsat på att umgås hela familjen. Vi har åkt pulka/varit och badat/gått på museum."

Jag har inga problem med att det är stökigt när folk kommer hem till oss, men av någon outgrundlig anledning ber jag alltid om ursäkt för köpekakorna och snabbkaffet. Jag vet inte vem jag har försökt lura? Mig själv eller gästerna? Från och med i dag tänker jag sluta be om ursäkt för att jag inte tycker att det är vidare kul att stå vid spisen.

Anteckningar

Sanningen är den att mitt intresse för "Försök att inte se så snygg ut" har svalnat. Det känns helt enkelt inte lika kul längre. Samtidigt är jag väl medveten om att mitt bloggande går i vågor. Ena stunden publicerar jag inlägg på löpande band, andra står det helt stilla i blogginspirationshjärnan (bra ordval Egoistiska egon).

I dag har jag mycket att skriva om, men ingen större lust att sitta framför dumburken och plita ner allt. Därför får det här inlägget fungera som en slags minnesanteckning. Jag skulle kunna skriva:
- Om varför jag blev så förvånad när jag läste att det finns en sexvideo med Leighton Meester.
- Ett långt och matigt inlägg om hur irriterad och frustrerad jag blir när jag hör människor gnälla på barn.
- Ett inlägg om hur vemodigt det känns att lämna bebisbubblan.

Kära dagbok,

Det är inte klokt vad grejer man packar med sig när man åker i väg med två ungar. Blöjor, välling, nappflaska, extrakläder, tandborstar och barntandkräm, skötväska, barnvagn, regnskydd till barnvagnen, nappar, bebiskudde, kan inte sova utan-nallen, snuttefiltar, solskyddsfaktor, båda ungarna m.m. och så allt man själv behöver. Det spelar egentligen ingen roll hur länge man ska vara borta - allt måste med.
"Det ser ut som om vi ska bila genom Europa", konstaterade vi krasst när vi smällde igen bildörrarna.

Vi hade inte ens hunnit utanför parkeringen när bilen började tjuta. Vi kollade alla dörrar och jodå, de var stängda, flyttade runt på grejer och funderade på om det möjligtvis kunde vara slut på något.
"Du..."
"Mmm..."
"Känner du att det skakar?"
"Ja?!?"
Han körde upp på cykelbanan. Hoppade ur bilen och såg plötsligt väldigt uppgiven ut.

P U N K A.

Hjulet byttes och vi åkte ut till havet för att fira midsommar, vilket var väldigt trevligt, men inom loppet av 24 timmar var vi hemma igen. Tre fjärdedelar av familjen är sjuk. Jippi!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 185

Lillebror övar på sitt senaste partytrick.

Lägesrapport

Kom på Sockertoppen med att äta kall pastasås med fingrarna.
Dags för lunch.

Kära dagbok,

I natt visade sig en mycket oväntad människa i mina drömmar. Så oväntad att jag i sömnen kunde reflektera kring vad jag drömde om medan drömmen pågick. Väldigt avancerat, skulle jag vilja påstå.

Det var kul att drömma om den här oväntade personen, särskilt då jag inte har träffat honom på tio år. Jag minns att jag träffade honom på pendeltåget från Sollentuna. Han var med sina kompisar och jag med mina. Efter det hängde vi med varandra så fort vi fick chansen. Ett par månader senare ringde en kompis upp mig mitt i natten. Hon sa "förlåt mig, jag har gjort något dumt. Fast det förstod jag först efter." Hon hade hånglat med honom och jag trodde på fullaste allvar att mitt liv var över. Han var lite äldre än mig och jag minns att han sa "men vadå, är vi tillsammans eller" när jag ringde upp honom morgonen efter att min kompis biktat sig.
"Näe, det är vi verkligen inte", svarade jag och slängde på luren.

Jag har lust att kolla upp honom t.ex. på Facebook i en sann vad gör du nuförtin-anda, men jag minns inte vad han heter i efternamn. Och kompisen som han hånglade upp har jag inte sett på år och dar. Nåväl. Det var i alla fall kul att träffa honom i drömmen.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 184

Bland det roligaste Sockertoppen vet när han är hemma pga sjukdom är att slänga upp "Nya familjeläkarboken" på köksbordet. Sedan går vi igenom hela kapitlet "Ställ din egen diagnos".
"Har du hudklåda utan utslag?"
"Nääääeeeee."
"Okej. Är du förvirrad?"
"Haha nääääeeeee."
"Okej, inte förvirrad. Men har du ett onormalt beteende då?"
"Nääääääeeee."
"Inte det heller säger du. Har du ofrivillig urinavgång?"
"Hihi nä jag kissar inte på mig."
"Inte det heller, okej men den här då är du ett skrikigt spädbarn?"
"Neeeeeej."
"Nähä..."

Och så fortsätter det med start på sida 78 till sista frågan på sida 240:
"Är du en gamling och förvirrad?"
"Haha mamma, näääe."
"Men... Vad är du för sjuk då?"
"Förkyld, så klart."

En "Linda Skugge"

Våren 2008

Jag kan inte ha mina gummistövlar längre. Stövlarna var helt perfekta - svarta, funktionella och höga i skaftet. De är fortfarande funktionella och höga i skaftet, men så växte mina fötter minst en storlek under graviditeten och nu får jag hemska brännsår på hälarna. Dessutom känns de lite väl smala över foten. Jag måste helt enkelt investera i ett par nya stövlar. Vart kan man hitta ett par prisvärda, funktionella, svarta alternativt gröna gummistövlar med högt skaft?

Och ute öser regnet ner, i dag igen

Jag har på känn att sommaren som kom och försvann lika snabbt börjar bekanta sig med oss igen redan nästa vecka. Ja, när vi minst anar det skingras molnen. Då får ni njuta. Själv ska jag sitta inomhus resten av sommaren, med start nästa vecka. Men jag klagar inte för jag får ju göra det jag älskar - jobba hårt!

Lyxproblem

Jag har suttit vaken och väntat på CSI och tänkt att om jag orkar ska jag t.o.m. se Criminal Minds, men när Kanal5 rör om i tablån på det här sättet får det faktiskt vara.

Bakgrund: vanligtvis sänds CSI vid midnatt natten till måndag och Criminal minds en timme senare.

Den där om att blicka tillbaka

För åtta månader sedan var jag väldigt nyförlöst och inskriven på BB. Besökstiden hade just tagit slut och min man var på väg hem. Jag låg vaken ett bra tag och tänkte på hur överjävligt det är att nyblivna fäder skickas hem när de skulle behöva få vara nära sitt barn.